Imorse var jag sjukt ledsen och trött efter ingen sömn alls och tog minsta lilla grej stort så jag brast i gråt i cafeterian och den snälla tjejen som stod i cafét gav mig en te som tröst och sa att hon blev ledsen av att se mig ledsen. Det är nog det finaste jag har fått på länge. Det värmde iallafall. Jag och August skolkade från en lektion, jag hade redan ändå gjort all skit så vi åkte hem till honom innan vi hade grafo, fast det var bara jag, aug och love där. Så jag och august lallade i skolan och spelade 80 tals musik. Dagen vände rejält, vilket var otroligt skönt. Snart kommer mamma hem och så ska vi laga vongole. Nu blev det här ett "jag bryr mig inte om vad du gör det är ingen dagbok"-inlägg men ingen bryr sig. HURRA FÖR JULLOV SNART.
me and bestfriend