<3

Tre år sedan idag. Tre år sedan du lämnade våran sida på jorden.
Jag saknar dig så mycket. Imorgon skulle du fyllt nitton år.
Vila i frid Riccardo. Vackra ängel.


claudiapics



Det blåser för jag står i trappan upp till himlen, ni gör som Batman gör i filmen, vänder kappan efter vinden.

bad day


hm?

jag kan vara den mest rastlösa tjejen i historien, och ändå är det drömmarna som håller mig vid liv.

so this summer is over?

läst igenom från arkivet i denna blogg. september 2009. fan säger jag bara, vad det inte känns som att det var gott ett helt år. future plans: jobba på kaffekoppen, plugga på bra, köpa flygbiljetter till thailand, komma på ett till äventyr.
(stella och julia från i måndags på f12)

SVAR

Sorry, hade helt glömt bort det. INOM DE NÄRMASTE DAGARNA!

sad one story

att man får en studentmottagning till en fullast-vinner fest för 50 åringar är fan helt otroligt. patetiskt. jag tycker inte synd om dig utan jag hatar dig.

ibland hatar jag det här landet så mycket


tomorrow is a new day?

imorgon ska jag:
åka till sickla och plugga musik teori
hälsa på alex på the naked juice bar
övertala någon(stella) att färga mitt hår
fira jessica med stort 18 års kalas
(vill verkligen fira isabelle med men förstår inte hur jag ska hinna?)

1000:e inlägget

detta är det 1000:E inlägget. vi har snackat lite och funderar på att stänga ner eller iallafall byta portal. det är ännu hemligt men vi har fått ett erbjudande som vi inte vet vad vi ska göra med och är lite oense om. tills vi vet hur vi gör skriver vi på som vanligt.

live and die


serendipity contrary

så fort man släpper något för några sekunder och tar för givet att allt kommer gå bra, då går allt rakt åt helvete.

detta fält måste fyllas i

jag vet hur det känns att lägga ner all sin tid på något och sen faila totalt. idag satt lilla julia ensam på stora stadsbiblioteket och började gråta för en logaritm som aldrig tycktes lösa sig. jag vet också hur det känns att bråka med den man älskar mest. men mest av allt vet jag att det är sommar snart.

Den sista Ghazelen. Nr18 By Ghalib

Come here I am suddenly restless for you
I am a coward impatient with waiting

The trade-off is paradise for my life in this world

but drunkenness never cures the hangover

Through a veil of tears I abandoned your party

like a child I’m unable to silence my weeping

My shudderings of thought no longer give joy

without flower blossoms the spring has no name

I have sworn myself off drinking again

but I’m known to break such resolutions

Ghazel 12 by Ghalib

Not the blossom of song not the veil of music
I am the sound of my own breaking

You toy with the length of your dark curls
I am captive to my own dark thoughts

We brag to ourselves that we are different
this weakness has burdened our simple grief

Now you have come and I find myself bowing
this blessing a sadness this prayer a longing

I am a fragment sounding the dawn
you are the walls of my every echo

Ghazel 7 By Ghalib

We never had the chance to meet our beloved
however long we lived we would live in longing

If we had lived for the promise of heaven we didn’t believe

had we we would have died in the joy of its word

Imagine what you think of as grief were a spark

from the vein of the stone would flow life’s blood

Who has seen the single face of the beloved

if one of us glimpsed her shadow she unravels

With questions of faith and thirsting ideals

they might call me a priest if I wasn’t a drunk

claudias quote of the day


när man är lite nere

när man är lite nere:
1. ringa en vän som betyder mycket och snacka lite skit
2. åka hem till sin bästa vän
3. dra ut, skåla samtidigt som man glömmer sina bekymmer.

ljudet av ingenting

på psykologin idag skulle vi göra en målning på våra drömmar.
jag frågade om jag fick klistra in foton istället(sämst på att måla) och det fick jag.
ska fota och visa sen, blev ganska random men snyggt.
just nu känns det som att jag har en mardröm som förföljer mig och ibland så hinner den ikapp. även när jag är vaken. just nu så hatar jag båda min föräldrar, men jag försöker intala mig själv att det finns andra som också växt upp och hatat båda sina föräldrar, eller bara utan men ändå blivit starka personer som klarat sig själva.
funderar på att ta 1 års paus från min pappa och leva 1,3 år till i samma lägenhet som mamma men sen flytta ut och tacka för mig. det är läskigt det där, på fullaste allvar tror jag att jag hade haft bättre kontakt med dom om jag hade tagit droger, hamnat på mariapol, varit ett problembarn. bättre kontakt än vi alla har nu. tragiskt men sant. det här gör att jag måste försöka hålla modet uppe och alltid vara positiv. vilket jag kommer klara.

...

Hur mycket jag än pluggar, jobbar, reser, tar vara på mina saker, bor ensam, lagar min egen mat, tvättar mina kläder, kommer hem i tid, kommer jag aldrig bli tagen seriöst. Känns bra.

Tidigare inlägg
RSS 2.0