ljudet av ingenting

på psykologin idag skulle vi göra en målning på våra drömmar.
jag frågade om jag fick klistra in foton istället(sämst på att måla) och det fick jag.
ska fota och visa sen, blev ganska random men snyggt.
just nu känns det som att jag har en mardröm som förföljer mig och ibland så hinner den ikapp. även när jag är vaken. just nu så hatar jag båda min föräldrar, men jag försöker intala mig själv att det finns andra som också växt upp och hatat båda sina föräldrar, eller bara utan men ändå blivit starka personer som klarat sig själva.
funderar på att ta 1 års paus från min pappa och leva 1,3 år till i samma lägenhet som mamma men sen flytta ut och tacka för mig. det är läskigt det där, på fullaste allvar tror jag att jag hade haft bättre kontakt med dom om jag hade tagit droger, hamnat på mariapol, varit ett problembarn. bättre kontakt än vi alla har nu. tragiskt men sant. det här gör att jag måste försöka hålla modet uppe och alltid vara positiv. vilket jag kommer klara.

Kommentarer
Postat av: stella

du är stark och därför kommer du aldrig ta droger, hamna på mariapol eller bli ett problembarn, jag lovar dig du kommer bli framgångsrik! du är smart och vacker, även fast du hatar dina föräldarar just nu så kommer du inte göra det för evigt,ni fungerar bara inte ihop under dina tonår, tänk så, så tänker jag!

2010-03-23 @ 16:55:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0