Jag har inget hår kvar. Jag var nära på att grina sönder när jag satt med håret i knät och såg mig själv i spegeln. August fick stå och hålla mig i handen. Han tycker det blev skit snyggt. Jag är fortfarande skeptisk. Jag kan inte sätta upp det i en toffs nästan, fast det är överdrift. Det är bara hår. Det växer ut. Sneak peak.

När det slutar vara så jäkla elektiskt och jag kan färga det tror jag att jag blir jätte nöjd. Eller det är klart jag är nöjd. Hade legat och gråtit nu annars.