vänskap
har plågat mig lite och sökt på gamla namn i facebook inboxen. läste allt från de första mailen jag och claudia skickade till varandra efter att vi blivit kompisar igen efter att inte ha snackat på två år(januari 2008) och hur vi skulle verka lite coola inför varandra men ändå ville träffas så himla gärna, det var ju den där pusselbiten som sattes på plats efter två år på vift. allt från det till gamla bråk/tjaffs mail med gamla vänner. eller jag saknar dig/jag älskar dig mail från någon som var ens bästa vän nu, men som man knappt hörs med idag.
jag saknar en del personer ibland men annars, fan jag har de tre bästa tjejkompisarna man kan ha. en del riktigt bra killkompisar. det är nu när man är myndig och ser skillnaderna som man verkligen börjar värdera de vännerna som följt med hela vägen så högt. för det tar år att bygga upp en vänskap. visst, ibland känner jag att jag klickar med personer som jag träffat i fem minuter. men det kan vara en vänskapsförälskelse, som går över.
de vännerna som man ringer och som redan vet allt så man behöver inte säga någonting. de som man ringer och gråter hos, de som man ringer och jublar av glädje. man har 300 gemensamma vänner förlorar man en sån vän, då känner man sig inte hel.
sen finns det de som man ringer när man vill ut och dricka vin, sk partykompisar. det gäller att det är under lika villkor. sen de vänner man umgås med för att det är bra för en. och bra för vännen tillbaka. tex att man påverkar varandra positivt som att plugga tillsammans, eller snacka om jobbiga saker. en kombination av den uråldriga vännen(bästa vännen), party vännen och pluggvännen helt enkelt det är det man behöver.
Kommentarer
Trackback
